Wong sitter på en bänk utanför konsertlokalen Vastavirta Klubi i finska Tammerfors. Ett generat leende letar sig fram från någonstans under den höga svarta hatten och håret som påminner om en liten naturkatastrof. Fulla finska punkare trillar omkring som fulla finska punkare har för vana att göra samtidigt som Wong kastar sin kinesiska cigarett och går in i riktning mot sin gitarr och resten av bandet Gum Bleed.

De fyra punkarna från Beijing är ute på sin första Europaturné som har fört dem till Finland och Tyskland. De fyra hårda gossarna är blida som änglar när Radio86 följer Wong in till Vastavirtas mikroskopiska backstage. Under ett berg av pyttipanna, köttbullar och chilisås förbereder sig Dee, Joe, Wong och Mowei för att gå upp på scenen som huvudattraktion under denna finska torsdag i punkens tecken.

Fyra år har de hunnit spela tillsammans sedan de möttes i gymnasiet. Med är också Xin, bandets tidigare basist som nu fungerar som manager i Europa.

”Vår musik är en slags hardcore punkrock, men har också influenser från trash metal, folk rock och lite traditionell kinesisk musik, men det är helt klart punk!” förklarar Dee, som nämner the Clash som inspirationskälla nummer ett.

Kikar man på den unga sångaren så kan man inte göra annat än att tro honom. Fem platta spikes exploderar minst 30 centimeter rakt upp i luften och en ligger till sidan. Det går åt enorm tid, möda och mängder hårlim för att få håret att trotsa gravitationslagarna på det sättet.

”Och det kostar mig 20 kronor varje gång,” skrattar han.

Punk för arbetarklassen

Dee headbangade sönder sin tuppkam inom loppet av ett par minuter. (Bild: Radio86 / Mads Schmidt)Men även om Dee bränner tid och pengar på sitt utseende så är bandets budskap allt annat än ytligt. Låtarna från deras två album som de skrålar fram från scenen handlar om arbetarklass, klasskamp och revolution.

”Punk kommer från arbetarklassen och är för arbetarklassen! Det är vår så kallade politiska övertygelse, yeah!”

Dee fortsätter:

”Om revolutionen ska bli lyckad så ska den ske över hela världen, för historien har redan visat hur det går för revolutioner som bara genomförs i ett land...”

Hans gymnasiekamrat Xin bryter in: ”Det går inte! Det ska vara över hela världen.”

Dee tar över igen: ”Och alla arbetarna.”

Bandets medlemmar är med andra ord kommunister och anarkister. När de får frågan hur det står till med den kommunism som praktiseras i Folkrepubliken Kina idag så svarar Dee:

”I gamla dagar var Kina ett äkta kommunistiskt land, men det är det inte längre.”

När Gum Bleed sjunger sånger med titlar som ”Don't forget the class struggle”, ”people's war” och ”Fuck off the mammonism”, så är det alltså för att de längtar efter ett äkta och världsomspännande kommunistiskt samhälle. Lite som de beskriver att Kina var förr i tiden, men i en förbättrad version understryker Xin.

En vildare publik i Europa

En stillbild av någon som inte kunde sitta still, trumslagare Mowei under låten "The Youth Way". (Bild: Radio86 / Mads Schmidt)Så blev det till sist dags för Gum Bleed att inta scenen. Svettpärlorna börjar långsamt att formas på Moweis överkropp i takt med att han går lös på trummorna i ett rasande tempo. Basen dribblar med rytmen och gitarren får hela rummet att vibrera hotfullt. Så kramar sångaren fram ett primalskrik ur sin spinkiga kropp och det fortplantar sig till punkarna på golvet. Plötsligt är det som om de inte känner av tyngden från tiotusen nitar, de sprätter och de hoppar. Sångaren Dee hymlar inte med att de verkligen har njutit under sin första turné i Europa.

”Den europeiska publiken är lite vildare än den kinesiska, men de riktiga punkarna är desamma oavsett var du beger dig,” menar Dee.

I Kina har punkkulturen inte existerat i mer än ett årtionde, men folk som för exempel de unga musikerna i Gum Bleed arbetar hårt för att främja musiken och livsstilen.

“Om du jämför den kinesiska punken med de europeiska ländernas punkscener, så är vi rätt små. Men tiden talar för oss, och det blir bättre snart,” säger gossarna.

“Vi arbetar stenhårt för punken I Kina!”

Tuppkammen som det har tagit Dee mer än en timma och betydligt mer än en tub hårlim att få på plats börjar att slappa redan efter första låten. När Mowei räknar in takten till det andra numret så dinglar hälften av håret ned över ansiktet som ett enhörningshorn.

Även om Beijings punkscen befinner sig mitt i en rasande utveckling så är gatorna ännu inte fulla med folk som ser ut som Dee, Joe, Wong, Mowei eller Xin.

Trots det berättar Xin att han är full av optimism när det kommer till punken i Kina. Idag kikar folk minst sagt märkligt på honom och hans vänner, men europeiska punkpionjärer har berättat att precis samma sak skedde i Europa under rörelsens barndom. Idag är det däremot inte många här som ens höjer på ögonbrynet för en tuppkam eller ett nitbälte.

Snart på en svensk scen?

Som goda kineser så dröjde det inte längre än 30 sekunder efter att bandet spelat klart innan de började städa efter sig. (Bild: Radio86 / Mads Schmidt)Att den kinesiska punken är ung visar sig också i Gum Bleeds texter. Även om det är svårt att höra vilka ord som egentligen gömmer sig i Dee's growlanden ibland så påminner det i alla fall om engelska...

”Som du vet, så kommer ju punken från England, och det var den första punk vi fick till Kina. Den kinesiska punkhistorien är relativt kort, så vi har fortfarande inte fått så mycket kinesiska i våra texter, men du kan höra lite kinesiska i några av låtarna,” förklarar Xin och Dee tillägger:

”Vi kommer helt klart att spela in fler kinesiska låtar på nästa platta, det är planen!”

Direkt efter extranumret sätter basisten Joe igång med att rulla ihop sladdar. Två konserter återstår innan de beger sig tillbaks till Kina. Men punkgossarna svär och bedyrar att de återvänder till Europa redan nästa år, förhoppningen är då att även trilla förbi i Sverige.

“Om vi får chansen, så kommer vi,” lovar Xin.

Och Dee lätter till:

“Helt klart!”