x

Skulle du kunna tänka dig att ta några minuter för att hjälpa oss?

Du har blivit utvald att delta i en undersökning om Radio86. Undersökningen tar ungefär 2 minuter. Dina svar hjälper oss att förbättra våra tjänster. Tack för din tid.

JaJag deltar.

NejJag deltar inte.

Curse of the golden flower

4 oktober 2007, 06:25 GMT

[Klicka här för att se bilden i större format]Jay Chou, Gong Li och Chow Yun-Fat är alla välkända namn i Asiens filmvärld. (Bild: China News Service)Jay Chou, Gong Li och Chow Yun-Fat är alla välkända namn i Asiens filmvärld. (Bild: China News Service)

MEDIA

Öppna galleriet för att se fler bilder (3 bilder)

Sound files
Video

MER OM ÄMNET

Ett spektakel utan like var nog min första reaktion på Zhang Yimous film "Curse of the golden flower". Men efter att ha smält den lite grann kan jag nu se förbi alla de spektakulära kungfu och våldsscenerna som dominerade mot slutet av filmen och se filmen mera som en helhet. För det var nog främst detta som jag irriterade mig på. Tyckte liksom inte alls att de våldsamma scenerna passade in i den annars så estetiskt vackra filmen. Kanske jag också drog alltför många paralleller till filmen "Den sista kejsaren" som också utspelar sig i den Förbjudna staden men där tempot genomgående är ett helt annat.

Fast storslagenheten är ju densamma i båda filmerna! Och det man bländas av är alla färger och den enormt vackra dräktparaden. Och så mängden människor överallt! Redan i den första scenen, där hovdamerna vaknar upp och kläs på i långa rader, får man ett intryck av den storslagenhet som rådde i det kejserliga palatset i det forntida Kina. För att inte tala om människomassan i stridsscenen mot slutet av filmen. Och jag tror inte att man använt sig av datoranimation alla gånger för att ge åskådaren intrycket av mycket folk...

Jo det här är nog en väldigt storslagen och kinesisk film på många sätt. Också den kinesiska effektiviteten, då man raskt byter ut tiotusentals nertrampade krukor med krysantemumblommor i det kejserliga palatset mot nya är nog lite imponerande faktiskt. Det andra som skiljer denna film från de amerikanska Hollywoodproduktionerna är de i min smak totalt överdrivna och alltför långa kungfu-scenerna. Dessa skulle jag personligen gärna ha klippt ned med hälften. Kunde gärna ha gottat mig ännu mer i historien bakom kulissena, allt mygel och intrigerande i korridorerna. Men jag kan tänka mig att det är just våldet och kungfuscenerna som biter på den stora biopubliken. Och våldet har man verkligen inte sparat på i filmen "Curse of the golden flower". Man kanske inte visar alla detaljer, men det är nog många av karaktärerna som faller offer för hjältedöden i den här filmen.

"Curse of the golden flower" utspelar sig under Tangdynastin då man håller på och laddar upp för den årliga chong yang eller krysantemumfestivalen. Kejsaren som spelas av Chow Yun-Fat återvänder oväntat med sin andre son prins Jai, spelad av Jay Chou, till palatset där kejsarinnan redan i flera år haft ett hemligt förhållande med sin styvson kronprins Wan (Liu Ye). Prins Wan däremot drömmer om att kunna lämna palatset med sin älskade Chan, dotter till den kejserliga läkaren.
Gong Li utsågs förra året till Kinas vackraste kvinna. (Bild: CNS)Gong Li utsågs förra året till Kinas vackraste kvinna. (Bild: CNS)
Kejsaren, som fått reda på hur det står till i palatset tvingar den anemiska kejsarinnan, spelad av Gong Li, att dricka en stärkande dryck som på order av kejsaren själv stärkts ytterligare med giftsvamp. Detta får förstås kejsarinnan reda på och hämnden är ett faktum. Det finns gott om intriger i filmen och dem hade jag själv gärna sett att man gått ännu djupare in i. Det sägs ju att hämnden är ljuv. Men efter att ha sett den här filmen kan man nog undra om hämnden verkligen är värt sitt pris?

Regissören Zhang Yimou, känd för bland annat filmerna "Hero" och "House of flying daggers" håller fast vid sin stil. Det är mycket akrobati och ninjamanerer och än idag tycks det vara cirkus för folket som gäller. För kassamagneten Zhang Yimou om någon borde väl veta vad som går hem här?


printable version  add comment  give feedback

Text: Antonia Ramsay