Om jag säger längdskidor, vad är första bilden som dyker upp i huvudet då? Antagligen ser du framför dig en kvinna eller man som med en grimas och istappar i näshåret kämpar sig upp för ett krön. Du tänker på norrländska eller kanske finska urskogar. Möjligtvis tänker du på Mellaneuropa - Davos, Val di Fiemme eller Oberhof - och en kamera som zoomar in och fastnar på en snöklädd lada med fantastiska alpsluttningar i bakgrunden.

Vad du däremot garanterat inte tänker på är Inre Mongoliet. Jag tror inte att du tänker på en svensk skidåkare som tävlar i Vasaloppet i Changchun i nordöstra Kina eller spurtstrider i Shangri-La.

Men kanske kommer Anders Högberg att kunna sätta Kina på kartan för skidåkningsentusiasterna. Runt årsskiftet gick Tour de Ski China av stapeln och totalsegern gick till IFK Umeå-åkaren som även lyckades vinna den mest prestigefyllda etappen – det kinesiska Vasaloppet.

Radio86 ringde upp för en pratstund. Det visade sig att Anders hunnit dra på sig en akut luftvägsinflammation på väg hem från Kina, men självklart inleddes samtalet med stora gratulationer.

– Det var jättekul faktiskt! Jag hade inte förväntat mig att vinna men jag hade ju förhoppningarna så klart. Att jag skulle lyckas gå hela vägen, det var jätteroligt! Det fanns inget annat än en surrande glädje i kroppen, så det var kul!

Kanske är Shangri-La paradiset på jorden trots allt? (Bild: NordicWays)Anders Högberg är ju först och främst känd för sina insatser på kortare distanser med tre pallplatser i bagaget från världskuppen i sprint. Satsningen på längdskidor inleddes på allvar i och med skidgymnasiet i Lycksele där Anders lärde känna Per Elofsson och blev värvad till IFK Umeå. Hans resumé visar även att han är en allroundåkare med både silver och brons från tremilstävlingar i SM.

– Jag har lagt upp träningen mestadels för sprint i år. Men vi tränar ju så pass mycket att orken finns även för femmilen, det blir mycket distansträning även om man tränar för sprint. Det funkar bra!

Kinas Vasalopp

Långloppet i Changchun, som var den fjärde etappen i Tour de Ski China, gick över 50 kilometer och när de över två timmarna var avklarade så skilde det inte mycket i mål.

– Ja, det blev väl två-tre sekunder, så det var inte riktig spurtstrid. Jag avgjorde en kilometer innan, gjorde ett litet ryck och fick 20-30 meter. Det var skönt att slippa ta ut de sista krafterna i loppet.

Men ett namn som Vasaloppet, det förpliktigar. Vissa detaljer måste stämma för att det ska kännas att det är på riktigt. Då syftar vi förstås på den dryck som är ett måste under var tävling.

– Ingen blåbärssoppa! Det var iste som sportdryck! Det var ju lite exotiskt, det har jag aldrig druckit på nån femmil. Men det verkar ju fungera bra det också!

En nation på frammarsch

Kina är inte en nation som förknippas med några framskjutna placeringar inom skidåkning. Och framförallt är Kina kanske inte känt för att arrangera skidmästerskap. Det är ingen liten uppgift att inom loppet av ett par år få in vanan att förbereda tävlingar med tusentals deltagare.

En klar himmel över sprintloppet i Inre Mongoliet. (Bild: NordicWays)– Tja, det är ju lite rörigare än i Europa, de har ju inte arrangerat så många tävlingar. Så det blir lite incidenter med tidtagningen och på Vasaloppet för exempel så var det ju en skoter som körde mitt framför oss. Det var ju nästan så att man körde över den ett par gånger. Så de har ju lite att jobba på arrangörsmässigt fortfarande, men det har ju blivit bättre redan från ifjol till i år.

Men hur ser det ut när det kommer till själva skidåkningen? Kineserna har ju snö så att det räcker till, ingen tvekan om den saken. Ändå så har det gapat ganska tomt, i alla fall i världstoppen, efter röda flaggor med gula stjärnor.

– Det börjar att bli riktigt bra. Framförallt på damsidan så hänger de med jättebra. På herrsidan börjar det också bli bättre. De tränar mycket och börjar få fin teknik. Så det kan nog inom fem års tid finnas med någon i är med och hackar i världstoppen kan jag tro.

Tid och ork

Det kan inte var lätt att vara elitidrottsman! Att få besöka alla de här otroliga kulturerna, fantastiska städerna och vackraste områdena, och så slutar det för många med att de spenderar 24 timmar om dygnet inne på sportanläggningar!

Inre Mongoliet bjuder på en syn vi inte är vana vid intill skidspåren. (Bild: NordicWays)För Anders Högberg så var tredje gången han tagit med sig skidorna till Kina och det var jätteskönt att höra att han är en av dem som i alla fall försöker ta chansen att se sig omkring..

– Det var ju några timmar ledigt på varje ort, så om man hade haft tid och ork... Det är klart att tiden finns ju egentligen men det är väl orken som tryter. Alltså, det är ju ganska kul att vara i en storstad som Beijing, och i Shangri-La är det mycket fint bland bergen, dit kan man ju åka bara för att det är så fint att se sig omkring.

När vi pratar om Shangri-La så förs kanske tankarna till paradiset på jorden eller Edens lustgård. Men Shangri-La i det här sammanhanget är en stad i Kina, i nordvästra Yunnan-provinsen, mot Tibet till.

Och att åka skidor i Kina runt årsskiftet innebär ju också nyårsfirande i Kina. Men är man på jakt efter festprissar så är kanske inte ett gäng skidåkare mitt i en tävlingssäsong det första ställe du bör leta på.

– Faktiskt så var jag så väldigt väldigt trött att jag la mig innan 12-slaget kinesisk tid, så det blev inte så mycket firande för mig! Men det var en trevlig middag tidigare under kvällen. Men det var väl en del som höll sig vakna och skålade in nyåret i Changchun.

En febrig hemresa

Och så, så blev det dags för sjukdom, alla idrottares stora skräck och fasa. SM i slutet av januari var bara att glömma, men förhoppningarna finns fortfarande att kunna tävla i svenska kuppen i mitten av februari. Det var precis på håret att Anders hann avsluta tävlingarna i Kina innan luftvägsinflammationen kom krypande.

En snöskulptur håller ett vakande öga över åkarna i Changchun. (Bild: NordicWays)– Vi åkte ned från Shangri-La till Beijing en extra dag för att kunna shoppa lite, och då började jag känna lite i bröstet och jag började hosta. Det var där under sista kvällen som jag började få känning i luftrören, och sen under flygresan hem så blev det bara jobbigare och jobbigare. Bilresan upp från Arlanda upp till Umeå var riktigt kämpig faktiskt, med hög feber och dåliga luftrör. Det vart ingen trevlig avslutning direkt.

Och då återstår väl egentligen bara en fråga, var det värt det? En svensk skidsäsong som blev mer eller mindre skjuten i sank. Skulle han ha gjort någonting annorlunda om han fått en andra chans? För oss som inte får mer motion än att kanske ta trapporna istället för hissen med jämna mellanrum, så innebär en tids sjukdom inte mer än just bara en tids sjukdom. För en elitidrottsman är vägen tillbaks till toppform betydligt längre.

– Nu, med facit i hand, så är jag ju otroligt nöjd att jag vann i Kina, så det är svårt att välja bort det. Jag glädjer mig fortfarande åt segern i Vasaloppet och seger i totalen i Tour de Ski China. Vi får väl se om någon vecka om det blivit någon allvarligare med sjukdomen, men som det känns nu så var det helt klart värt det att åka till Kina.

Vi på Radio86 håller tummar, vi knackar i trä och spottar över axeln, allt för att Anders Högberg ska vara tillbaks i spåret så fort som möjligt!