I storstäder som Shanghai och Beijing bemöter man en oändlig mängd konstverk med landskapsmotiv. Man kan fråga sig varifrån dessa verk funnit sin mångfaldiga inspiration. En källa är utan tvekan den frodiga Wudang-bergstrakten som befinner sig i provinsen Hubei.

Wudang-bergets 72 molnomringade bergstoppar med den lokala frodiga växtligheten och den otaliga mängden forsar och bäckar erbjuder åskådaren en oändlig naturupplevelse och en enorm konstnärlig inspirationskälla. Wudang-trakten är inte endast ett konstnärligt fenomen, den är även ett heligt berg och en av taoismens grundläggande ursprungs platser.

Bergtrakten omfattar ca. 30 kvadratkilometer och kännetecknas av en mängd kloster, tempel och palats. Arkitekturen reflekterar harmoni i och med att taoismen, direkt eller indirekt, strävat till att konstruera omgivningen på ett sätt som avspeglar den lokala naturen. Wudang kan beskrivas som ett paradis, där de taoistiska odödliga gestalterna spenderar sin tid och mediterar över taos, dvs. “vägens” djupaste väsen.

Området har under tusentals år attraherat en mängd taoistiska ensamvargar. Den kändaste av dessa eremiter var den legendariska 15-åriga Zhenwu, som uppgav sin tron och tog sig till Wudang i hopp om att finna sanningen. Sanning skall i detta sammanhang inte direkt betraktas som något konkret, det är närmast frågan om att finna och förstå sanningens djupaste väsen. Zhenwu spenderade en stor del av sitt liv, omkring 42 år, på bergområdet. Detta är inte svårt att förstå då man betraktar de fenomenala utsikterna från ”prinsens platå”, platsen där han vanligtvis mediterade och spenderade sin tid.

Ming-dynastins kejsare Yongle, också känd vid namnet Zhu Di, skickade omkring 300 000 soldater till området med ändamålet att bygga 160 byggnader, närmast tempel och kloster. Då byggnadsprojektet var klart, blev Wudang centrum för den taoistiska traditionen. Även om en del av områdets byggnader med tiden ödelagts, finns det än idag, en riklig mängd arkitektur kvar för åskådaren att inspektera och uppleva. Wudang är än idag Kinas taoistiska centrum.

Wudang-bergets högsta topp heter Tianzhu och befinner sig 1612 meter över havsytan. Områdets mest kända sevärdhet, den gyllene salen, byggd 1416,är konstruerad av koppar och befinner sig på toppen av Tianzhu. I den gyllene salen finns en 1,8 meter hög Zhenwu-staty som väger ca.10 ton. På Tianzhus topp kan man även finna en mängd andra historiska monument. Tianzhu sägs vara den bästa platsen på Wudang-berget om man vill se solnedgången och dess eskalering över molngränsen.

Den kinesiska morgonmotionen, också känd som ”taiji”, har sitt ursprung i Wudang-trakten. Taiji sägs ha sitt fundament i en drömlik upplevelse. Den ming-tida taoisten, Zhang Sanfeng sägs ha drömt om en stridskamp mellan en fågel och en orm. Han sammanslöt de två olika varelsernas starkaste och bästa egenskaper med taoismens ideal. Denna kombination blev taijins grundläggande ideal både i mental och fysisk bemärkelse.

Zhang Sanfeng är oundvikligen en person som relateras till kinesiska myter och kan således betraktas som en historiskt värdefull gestalt och som kampkonsten taijis grundare. Zhang Sangfengs gestalt utnämndes helgon-status av kejsaren Yingzong år 1459.

Wudang-bergets munkar har igenom tiderna utövat och kommer fortsättningsvis att utöva kampkonster som skildrar ödmjukhet och harmoni. Denna aktivitet fick sin välförtjänta plats på världskartan i samband med filmen ”Crouching Tiger, Hidden Dragon”. Med god tur kan en förbigående resenär se glimten av munkar som utövar dessa kampsportsövningar på de lokala tempeltaken eller på de visuellt fantastiska bergsluttningarna. Naturens mångfald och den rådande taoistiska harmonin, kommer utan tvekan att belöna varje besökare.

Wudang-berget noterades år 1994 på UNESCOS världsarvslista.