Av Kinas befolkning på 1,3 miljarder, är cirka 60 procent bosatta på landsbygden. Skillnaden mellan inkomster i stad och på landet ökade 2008 för elfte året i rad.
Enligt den Svenska Ambassaden i Beijng hade en stadsbo år 2008 i genomsnitt en nettoinkomst på 15 781 yuan, medan en landsbygdsbo tjänade 4 761 yuan. Detta är den största inkomstskillnaden mellan stad och land i Kina någonsin. Den genomsnittliga stadsinkomsten har stigit 74 procent sedan 2003. Landsbygdsinkomsten har dock endast stigit med 31 procent under samma period.

Kina har traditionellt sett alltid varit ett landsbygdssamhälle. Allt eftersom klyftan mellan storstad och landsbygd växt väljer nu allt fler bönder att lämna landsbygden, vilket har resulterat i en nationell urbanisering. I många fall flyttar dock inte hela familjen, utan framförallt mannen eller de vuxna sönerna. De bosätter sig tillfälligt i en större stad där de kan tjäna mer pengar än på landet. Lönen skickas sedan hem till sina familjer och man återförenas i regel en gång om året, på det kinesiska nyåret. För tillfället beräknas cirka 120 miljoner människor arbeta på andra än sina hemorter. Cirka 20 miljoner barn lever med andra släktingar därför att båda deras föräldrar gett sig av för att arbeta på en annan plats.

En av dessa familjer är familjen Yang som bor i den lilla landsbygdsorten Shuangxi några mil utanför Changsha som är provinshuvudstad i Hunan. Familjen består av fem personer: mamma, pappa, två vuxna barn och farfar. Den 24-årige sonen är sedan flera år tillbaka bosatt i Suzhou i Jiangsuprovinsen, där han arbetar på ett gym. Var månad skickar han pengar, kläder och andra nödvändigheter till familjen.

Kvinnorna Yang tillsammans med grannfrun. (Bild: Radio86)Dottern är arbetslös och går för det mesta hemma under dagarna. Ibland åker hon in till Changsha och söker jobb, men jobb är svårt att finna inte minst när det råder finanskris. Båda barnen har gått i grundskolan men saknar universitetsutbildning.

Mamma och pappan Yang arbetar på landbygden. Familjen har ett litet odlingsfält där de bland annat odlar potatis och grönsaker. De bor i ett relativt stort tvåvåningshus i närheten av fältet. Huset är byggt av tegel och har toalett men saknar dusch och luftkonditionering, vilket resulterar i kalla vintrar och fuktiga, varma somrar. Köket består av en liten kokvrå som ligger utanför huset och som delas med andra familjer.

I den lilla byn känner de flesta varandra och det är inget ovanligt att grannarna tittar förbi lite när som. Man hjälper varandra med allt ifrån husbygge till matlagning. Många av grannarna är dessutom släkt med varandra. Mormor och morfar bor i ett eget hus en trappa ner och likaså gör farbröder och morbröder. När det är middagsdags samlas man hemma hos någon och äter tillsammans. Hur många som äter ihop är olika från dag till dag. Kommer den någon släntrande plockar man fram en extra skål och en extra pall. Man äter framförallt ris och grönsaker men också lite kött om man har råd. Råvaror inhandlas på en marknad en halvtimmes promenad från hemmet.

Familjen Yang är inte urfattig. Mamma och pappa Yang bär ganska fina kläder och är relativt nöjda med sina liv. De är stolta över sin son som jobbar i Suzhou men självklart önskar de att han flyttar hem snart. Vad de också önskar är att den lokala regeringen ska förbättra byns grusvägar som under längre regnperioder förvandlas till lervälling. Vid frågan om de tycker att Kinas utveckling har gått för snabbt svarar de: ”Nej, det mesta är bättre nu jämfört med hur det var förr”. Trots att landsbygden ännu ligger långt efter storstäderna så är man i alla fall i byn Shuangxi hoppfulla.

Familjen Yang är relativt självförsörjande, något vi kanske inte alltid kan säga om oss själva. (Bild: Radio86)Om familjen Yang kommer att förbli bosatta på landet eller välja att följa sonens fotspår och flytta till en större stad är omöjligt att förutspå. Även om de är långt ifrån rika så har de det relativt bra jämfört med många andra hushåll. I avlägsna områden är mänskor fortfarande mycket fattiga trots att de arbetar hårt. I Kina finns ca 135 miljoner människor som räknas som fattiga och 24 miljoner människor som lever i absolut fattigdom.

Under de senaste åren, under president Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao, har landsbygden fått större uppmärksamhet. Den traditionella jordbruksskatten – som varit en tradition i tusen år – har avskaffats sedan några år tillbaka eftersom den blev allt mer orättvis och avkastningen av den allt mindre. Likaså har man tagit bort avgiften för skolgång. Man satsar också mycket pengar på att förbättra infrastrukturen, framförallt i det fattiga västra Kina. Resultaten har ännu varit små och planen är långsiktigt. Vid en snabb inblick i familjen Yangs liv inser vem som helst att den kinesiska landsbygden ännu har en lång väg att gå.