Christopher St Cavish hade bott i Shanghai i 18 månader när han fick nog av den gråa himmeln och de höga skyskraporna. Över en natt bestämde han sig för att säga upp sig från sitt jobb (som kock på lyxhotellet Shangri-la), skaffa sig en motorcykel och köra genom hela Kina. På så viss hoppades han på att få se både blå himmel, orörd natur och lite av all den traditionella kinesiska landsbygdskulturen som han saknade i Shanghai.

Det är en ganska ”galen” idé att köra motorcykel över hela Kina. Varför tog du inte tåget istället?

- Tåg, flygplan och bussar utgör restriktioner för resenärer. Du kan inte själv bestämma när du vill stanna och snarare än att uppleva varenda bit av resan så tar du bara del av utsatta resmål när du färdas från en punkt till en annan. Jag är en nyfiken person, jag älskar äventyr och jag föredrar att styra över min egen resa. Om jag hade kunnat så skulle jag ha cyklat genom Kina, men jag hade varken tid eller ekonomi att göra det just då.

- Via kontakter fann jag en verkstad som kunde sponsra mig med en Chang Jiang motorcykel, det vill säga en motorcykel som har en liten sidvagn som man kan ha sin packning i, i utbyte mot att jag såg till att deras verkstad blev omskriven i media. Jag kontaktade Shanghaiist, vilket är en känd bloggsida i Shanghai och de gick med på att publicera min reseblogg.

Vad tog du med dig på resan?

Goda följeslagare (Bild: Christopher St Cavish)

- Sidvoagnen på min motorcykel underlättade min packning betydligt. Jag kunde packa med otroligt mycket grejer: allt ifrån campingutrustning till frukostflingor. Jag hade också med mig varma kläder, eftersom jag reste i november och då är det ganska kallt i större delen av Kina. Jag hade också packat ner en bärbar dator för att kunna blogga och så hade jag också med mig massor med kläder att ge till fattiga familjer och barn som jag visste att jag skulle möta under resans gång.

Campade du hela vägen eller hur bodde du?

- Att ”campa” är ett västerländskt begrepp. Om jag skulle smälla upp ett tält på en kines odlingsmark så skulle han nog ha blivit vansinnig och ringt till polisen. Jag trodde visserligen att jag skulle finna områden som inte ägdes av något, men det visade sig att vartenda landskap från Shanghai till Gangsuprovinsen är en enda stor åker! Folk odlar överallt! Det går knappt att stanna för att gå på toaletten vid vägkanten för allt ägs av någon. Så min sovsäck förblev oanvänd. Istället bodde jag på billiga hotell med helt okej standard. Det fanns alltid varmvatten och rummen var rena. För 100 kronor natten kändes det ganska lyxigt.

Hur hittade du fram? Följde du en karta?

Många hjälpsamma mekaniker behövdes under resan (Bild: Christopher St Cavish)

- Innan jag reste så köpte jag mig en karta. Genom att studera kartan följde jag de markerade vägarna och gjorde upp ”dagsmål” från dag till dag. Jag hade egentligen planerat väldigt lite innan jag reste. Jag visste inte var jag skulle tanka, var jag skulle sova eller äta. Jag bara körde och stannade när jag hittade något som verkade bra. Vissa dagar gick det sämre och andra dagar gick det bättre. Men jag nådde i alla fall mitt mål inom beräknad tid!

- Mitt slutmål var Qinghaiprovinsen som ligger granne med Tibet. När jag reste hade man just byggt klart järnvägslinjen till Tibet och på så vis tyckte jag det var behändigt för jag kunde jag ta tåget tillbaka med min motorcykel. Att flyga till Tibet tar cirka fem timmar, men med motorcykel är det en 25-dagars resa, så jag avsatte tre veckor.

Beskriv vad du såg under din resa.

Stopp vid de tre ravinernas damm (Bild: Christopher St Cavish)

- Efter att ha rest i fyra dagar började landskapet öppna upp sig och de gråa industriområdena ersattes av gyllene risfält. Jag befann mig då i Zhejiangprovinsen. Efter Zhengjiang provinsen körde jag igenom Anhui provinsen som är en av Kinas fattigaste, men vackraste provinser. Äntligen fick jag beskåda en blå himmel, skogsbeklädda berg och sjöar. När jag kom till Anhui kändes det som resan började på riktigt! Anhui är också känt för barnadoption, det är nämligen härifrån de flesta spädbarn som adopteras ut i världen kommer ifrån. Jag stannade också till vid de Gula Bergen, och vid De Tre Ravinernas Damm, den kända vattenkraftsdammen i Changjiang, den långa floden i sydvästra Kina. Därefter bestämde jag mig för att fara norrut, mot Shaanxi provinsen.

- Shaanxiprovinsen är känd för sin veteindustri och sina nudlar, men också för att vara en dammig provins. Eftersom jag är kock stannade jag näst intill i varenda liten by och åt en skål med nudlar. De flesta känner till Shaanxiprovinsen via huvudstaden Xi’an som är hemstad för den kända terrakotta armen. Men jag hade tyvärr inte tid att stanna och kolla.

Nudlar hackas och packas (Bild: Christopher St Cavish)

- Något jag däremot motvilligt fick beskåda var en rad med trafikolyckor. En dag satt jag fast i trafiken i nästan sex timmar eftersom räddningsarbete pågick. En lastbil hade kört ut över ett bergsstup. Jag såg också en hel del skrämmande motorcykelolyckor, vilket påminde mig om att ta det försiktigt på vägarna. Innan jag kom till Shaanxi hade jag tyckt att vägarna kändes säkra, men när jag såg alla olyckor insåg jag varför Kina har mest trafikolyckor i hela världen.

- Efter Shaanxiprovinsen åkte jag igenom Gansuprovinsen innan jag nådde Qinghai. I Qinghai ersattes åkern av öppna fält, berg och himmeln kändes om möjligt ännu blåare. Invånarna såg mer härdade ut på något vis. I Qinghai finns det också mer minoritetsgrupper och muslimer, turkar eller folk från Kazakstan. Det syntes på många att de inte lever ett lätt liv. Klimatet är hårdare och provinsen är mycket fattig. Men otroligt vacker.[/i]

Slutligen, är du nöjd med din resa?

Polisman vakar över fälten (Bild: Christopher St Cavish)

- Absolut! Det var något av det bästa jag gjort i hela mitt liv och jag skulle gärna åka igen! Jag tror att det faktum att jag var så naiv och entusiastisk hjälpte mig mycket. Mina kinesiska språkkunskaper är långt ifrån fulländade när jag reste. Men på något vis lyckades jag ändå alltid kommunicera, även om det tog sin lilla tid. Min motorcykel gick sönder flera gånger under resans lopp och varenda gång jag stannade till på en mack eller hos en mekaniker var det en utmaning att förklara vad som var fel. När jag väl anlände till Qinghai hade jag dock lärt mig näst intill varenda motorcykelterm på kinesiska, haha!