Trädgårdsdesign var detsamma som konst i det gamla Kina. Ett av det vanligaste sätten på vilken man kunde göra det kinesiska hemmet mer elegant, var att bygga en eller flera inhägnader i trädgården där man placerat växter, stenar och olika byggnader. Trädgårdarna var speciellt uppskattade för deras stora skönhet och naturlighet. Med tiden blev trädgårdsdesign mer och mer betraktad som en utsökt och sofistikerad aktivitet lämpad för de välskodda och högutbildade.

Vad vi västerlänningar kallar en trädgård, och det sätt vi ser en trädgård på, skiljer sig något från det kinesiska synsättet. Den kinesiska trädgården har inte ett överflöd av massiv och överväldigande grönska med utspridda byggnader här och där. Den kan mer beskrivas som ett avgränsat område kantat med arrangemang av stenar, växter och vatten; utan dessa element är inte den kinesiska trädgården en trädgård.

De arkitektiska elementen är i sig själva dekorativa och spelar på hur man uppfattar landskapet. Den kinesiska trädgården utgörs av fyra grundläggande element – berg och floder, såväl autentiska som konstruerade, byggnader såsom paviljonger, korridorer samt växter.

De sköna elementen och utsiktsplatserna är många och på den intima skalan, till skillnad från de överdådigt storslagna vyerna med ibland matematiskt ordnade planteringar som kunde påträffas i Europa under samma period. Hela området inhängnas av murar eller andra naturliga barriärer som markerar platsen som ett speciellt område för avskilldhet och privata nöjen.

Lejonstaty i Heilongtan (Bild: Radio86)

Trädgårdarna var en viktig del av elitens hem långt före Ming-dynastin, men dessa nådde sin spets under Ming dynastin speciellt i Jiangnan området, vilket innefattar den sydöstra delen av Kina söder om Yangtzefloden. Det inkluderar även de tätbefolkade kulturella centran i Yangzhou, Hangzhou och Suzhou.

Dessa trädgårdar fyllde många av sina ägares ändamål. De innebar en utbredning och utveckling av familjens ägor och de tillförde kulturellt värde genom att bidra med en njutbar miljö för privat avlappning samt underhållning för vänner och kollegor. I vissa fall innehöll de även produktiv jordbruksmark i form av fruktträdgårdar eller fält med nyttoväxter som kunde fylla behovet för en stor och utbredd familj. Dock var de flesta trädgårdar endast lyx-etablissemang, som var till för att demonstrera och förstärka ägarnas status.

Vackra broar och vattendrag i trädgård i Suzhou (Bild: VHS)

Trädgårdarna som social tillflyktsort

Trädgårdarna utgjorde ofta en lämplig plats för många olika sorter av sociala sammankomster. Där kunde man roa förnäma gäster, ha exklusiva och intima fester eller bara slappna av privat med familjemedlemmar. De mer välförsedda hemmen kunde bekosta de bosatta större levnadsutrymmen och mer flexibilitet vad det gällde underhållning av gäster.

Trädgården fungerade som en förlängning av själva hushållet under sommaren. Ofta inkluderade även trädgårdsarkitekturen beboliga byggnader inom parkområdet. Dessa luftiga byggnader var oftast mycket behagligare att vistas i under de heta sommardagarna.

Bro i Heilongtan (Bild: Radio86)

Trädgården innebar även en viss möjlighet till frihet för kvinnorna inom hushållet. På grund av trädgårdens avgränsande murar ansågs den vara en accepterad plats för kvinnorna inom familjen att vistas i, där de kunde slappna av och njuta av en angenäm och naturlig miljö, och diskutera och träffa vänner och andra kvinnor inom familjen.

Avbildandet av män och kvinnor tillsammans är inte speciellt förekommande inom kinesisk konst. Dock kan man ibland se bidlkonstverk, härrörande från Ming-dynastin, föreställande män och kvinnor som spatserar omkring inom trädgårdens avgränsade miljöer. Uppenbarligen var just trädgården en sådan plats där det var accetabelt för båda könen att vistas.

Många populära historier och anekdoter från Ming dynastin innehåller familjedraman som utspelar sig innanför trädgårdsmurarna. I t.ex. "Historien om stenen" (även känd som "Drömmen om den röda kammaren"), av Cao Xueqin, så utspelar sig de flesta av den unga hjältens dåd inom familje-egendomen.