–Det kinesiska brännvinet kallas för baijiu och brukar ha en alkoholprocent på 40 till 60 procent.

Det var en kort beskrivning beträffande det kinesiska brännvinet, baijiu. Vad i all sin dag har det att göra med veckans intervju? Jo, att dricka alkohol är nämligen trevligt. Att diskutera alkohol kan vara intressant. Att vara full kan i sig vara ganska fascinerande.

Dessa underliggande metafysiska nordiska realiteter gäller faktiskt också mittens rike. Följande intervju förutsätter inte att man är alkoholens bästa vän eftersom vi skall diskutera denna ljuva vätskas nackdelar. Och nu är det inte endast frågan om skrumplever eller hjärtproblem, vi kommer nämligen också att diskutera rattfylleri. Det är alltså frågan om alkoholtraditioner och fyllekörning i Kina.

Som hjälpreda har vi än en gång haft äran att konsultera vår Beijing-korrespondent Thomas Rippe. Han kommer att hjälpa oss att förstå den kinesiska alkoholkulturens djupa väsen tillsammans med dess negativa sidoeffekt, fyllekörning. Däröver kommer han att berätta hur man, enligt honom, borde gå till väga för att lära människor ett sunt och nyktert trafikförnuft.

Vi börjar med en ytterst generell fråga. Vad är alkoholens förhållande till den kinesiska kulturen. Eller som jag brukar formulera mig- var ligger roten till allt ont?

– Då man dricker i sällskap måste man dricka i samma takt som den sociala helheten, annars tappar man ansikte. Och då detta sker, lider ens rykte, vilket i sin tur försämrar ens möjligheter att uppnå bland annat politiska eller affärsmässiga målsättningar.

Med andra ord betyder det att man i vissa sammanhang helt enkelt inte kan tacka nej till en ordentlig fylla. Och det ena leder förstås till det andra, det vill säga att man hoppar bakom ratten i berusat tillstånd. Rippe's utsaga utgick från att det skulle gälla människor i medelklassen. Han nämnde tjänstemän. Vad i all sin dag är det han riktigt menar?

–Det existerar en sorts alkoholkultur som sträcker sig till de högre nivåerna av affärsvärlden och den politiska sektorn. Tjänstemän utsätts ofta för halvofficiella middagar som inkluderar stora mängder av dryck och mat. Det är inte nog med att man deltar i ätandet, det förutsätts nämligen att man deltar i alkoholkonsumtionen.

I Kina tackar man inte nej till en gemensam sup! (Bild: Radio86)Ja, det är alltså frågan om någon sorts kulturell tradition. Och då det gäller den kinesiska affärsvärlden påminner den alltså kanske aningen om det vi här i Norden sysslade med för tjugo till trettio år sedan. Men vi måste ju få veta lite mera om tjänstemännens relation till sprit...

–Man skålar mycket under dessa officiella festligheter. Det finns alkoholrelaterade dödsfall som inte endast kan härledas till rattfylleri, utan helt enkelt till alkoholförgiftningar. Jag har hört rykten om en tjänsteman som dog på grund av alkohol på sitt eget bröllop. Däröver har jag också hört det berättas om en tjänsteman som avled på en officiell middag på grund av en oproportionerlig alkoholdos.

Kineserna är alltså tidvis ytterst dedikerade alkoholkonsumenter! Visserligen är fyllekörningen och alkoholmissbruket, enligt Rippe, i sig ett problem som kan identifieras inom alla samhällsklasser. Är alla kineser alltså alkoholister? Dricker alla kineser lika mycket?

–Jag skulle inte säga att kineser dricker så mycket i genomsnitt, speciellt om man exempelvis jämför med min hemstad Chicago. Det är faktiskt en stor del av befolkningen som inte dricker överhuvudtaget.

Myndigheternas reaktioner

Det kinesiska folket är alltså inte generellt sett ett alkoholiserat folk om man exempelvis jämför med Rippe's hemstad Chicago. Men supandet är dock en del av den kinesiska kulturen. Det som kan betraktas som aningen överraskande är att supandet anses som ett ”semi-accepterat” beteendemönster bland kinesiska affärsmän och tjänstemän. Om man inte deltar i det gemensamma alkoholjippot med både kropp och själ, så lider man risken att gå miste om möjligheten att vara en del av ett framgångsrikt affärsmöte. Och efter mängder av schnaps är det inte ovanligt att man hoppar bakom bilratten.

Hur har myndigheterna då reagerat på rattfylleriet? Hur har de tänkt ta itu med ett problem som varje år kräver livet på tusentals människor?

–Myndigheterna försöker faktiskt åtgärda problemet på alla fronter. De har bland annat ändrat lagstiftningen. Straffen är nu dubbelt så hårda och böterna dubbelt så höga som de tidigare varit. Straffen är ändå enligt mig ännu för milda.

De kinesiska myndigheterna har alltså introducerat hårdare straff för rattfyllerister. Men den fundamentala frågan kvarstår. Hur i all sin dag skall man ta sig hem om man är råkar vara berusad? Och hur har Beijing konstruerat dessa kampanjer som strävar till att få människor att inse att fyllekörning innebär enorma risker?

– Det har funnits kampanjer som varnat människor om att de kan bli arresterade eller de kan ta livet på sig själva eller någon annan då de kör under influensen av alkohol. Man jag har tyvärr inte sett kampanjer som skulle skildra alternativ till fyllekörning, lik ta en taxi. Det har cirkulerat frågor i allmänheten vare sig Beijing borde introducera en kollektivtrafik som skulle operera dygnet runt. Detta kunde fungera som en dellösning till problemet. Myndigheterna har inte utfört kampanjer som exempelvis skulle uppmana människor att ha med sig en nykter chaufför då de tar sig ut i nattlivet. Det har mera varit frågan om att fyllekörningens direkta konsekvenser- kör inte i fyllan eftersom du blir arresterad eller dödar någon.

Vad är då Rippe's förslag? Hur skulle han gå till väga om han skulle vara personen som skulle ansvara för bekämpningen av det kinesiska rattfylleriet?

–I viss mån hjälper högprofilerade media fall som det nyliga fallet då en person blev dömd till livstid bak gallren. Motsvarande allmänna varnande exempel och påminnelser borde vara mer frekventa. Egentligen är inte problemet direkt i samband med att köra under influensen av alkohol, det är mer en fråga om att själva körandet i sig inte är en etablerad del av den kinesiska kulturen. Och den djupt inrotade kinesiska fest traditionen är något som enkelt leder till att man sätter sig bak ratten i berusat tillstånd. Dessa beteende mönster är något som måste tacklas från myndigheternas sida. Det är något som måste bekämpas uppifrån ner.

Hårdare straff kunde enligt Rippe vara lösningen till problemet med fyllekörning. Han refererar till det högprofilerade media fallet Sun Weiming, rattfylleristen som nu kommer att sitta häktad resten av sitt liv efter att han nyligen i berusat tillstånd bakom ratten tog livet på fyra personer. Och enligt Rippe måste problemet alltså tacklas uppifrån ner.

Eftersom dilemmat är en del av den kinesiska kulturen måste en ny ideologisk attityd gentemot fyllekörning härstamma från statligt influerade instanser i form av mentala modeller. Och då, endast då kan man förvänta sig att den kinesiska alkoholkulturen förändras mot något förnuftigare. Man kunde kanske jämföra scenariot med en förälders relation till dess barn? Man måste själv visa gott exempel om man önskar inverka på barnets beteende och attityd.

Vad har vi alltså kommit fram till? Alkoholkonsumtionen och fyllekörning är ett verkligt problem i Kina och det berör alla samhällsklasser. Enligt Rippe måste det kinesiska ”ledarskapet” visa gott exempel för att allmänheten skall anpassa sig till en ny, mer medveten och ansvarsfull trafikkultur. Och strängare straff är en del av den helhetliga lösningen. Jag tackar Thomas Rippe önskar alla en trevlig och nykter framtid bakom ratten.