2008 så promenerade över 40 000 människor genom vår huvudstad i paraden under Stockholm Pride och trots regn och rusk så kantades gatorna av över 450 000 åskådare! Festivalen har vuxit till att bli en av Stockholms inte bara största utan även mest uppskattade. Nu beger vi oss genom en telefonledning till andra sidan jordklotet. Vi tar oss till Shanghai där det lokala LGBT-samfundet (lesbisk, gay, bisexuella och transgender) samlar krafterna efter att ha firat i dagarna åtta. Shanghai Prides 3 500 besökare låter som ingenting i jämförelse med Stockholms, men frågan är om inte festivalen som ägde rum nu mellan den 7 och 13 juni ändå kommer att gå till historien som en av vår generations viktigaste. Det var nämligen den första festivalen någonsin för homo- bi- och transpersoner i Kina!

Vi slog en signal till en av arrangörerna, Hannah Miller, för att få veta mer om festivalen, om hur det känns att brottas med de kinesiska myndigheterna och hur vardagen och framtiden ser ut i Kina om du skulle råka att inte vara straight.

Under de åtta år hon spenderat i Kina har hon kunnat följa utvecklingen från första parkett.
1997 så var det inte längre olagligt att vara homosexuell i Kina och det hade varit en dag att fira om det inte direkt hade hamnat på listan över psykiska sjukdomar istället. På den listan stod det med ända till 2001, samma år då Hannah inte bara kom ut utan även köpte en enkel biljett från USA till Kina. Utvecklingen har varit enorm sedan dess.

– Jag kom ut faktiskt just när jag flyttade till college, när jag var 18. Jag var inte så aktiv inom gay-kretsar på den tiden, jag var ganska upptagen med att idrotta och göra alla de där andra sakerna som lesbiska tycker om att göra. Haha... Men jag hade kommit ut för mina vänner och min familj och var medlem i skolans gay-klubb, men jag var inte mer aktiv än så. Och sen, just efter min examen, så flyttade jag. När jag först kom till Kina så visste jag inte hur accepterad homosexualitet var eller hur man såg på det. Och det år jag åkte till Kina var samma år som de tog bort homosexualitet från listan över mentala sjukdomar Så jag flyttade hit med tanken ”åh, jag flyttar i alla fall till ett land där jag inte anses vara från vettet!” Haha...

Dragkamp med lagens långa arm

Hannah Miller i egen hög person. (Bild: Shanghai Pride)Åtta år är inte en lång tid att gå från att klassas som psykiskt sjuk till att arrangera landets första Pridefestival, och vi ska inte heller försöka få det att låta som att de inte stötte på bekymmer eller var tvungna att kompromissa. Det ska också nämnas att det här var inte det första försöket att arrangera en festival i Kina men även om det på papperet har varit lagligt så har myndigheterna och polisen sett till att sätta stopp för arrangörerna.

För att undvika konflikter med lagens långa arm så hade Hannah och Shanghai-LGBT juridisk hjälp längs vägen när de planerade Shanghai Pride och de tvingades inse att paraden – just det som många förknippar som starkast med Pridefestivaler – helt enkelt inte skulle kunna gå att genomföra. Det är fortfarande för magstarkt för myndigherna. Istället fokuserade man på filmvisningar, paneldebatter, mindre evenemang och fester runt om i staden. Vissa av dem hölls utomhus men de flesta inne i privata lokaler och på klubbar. Trots detta så dröjde det inte längre än till den tredje dagen innan farbror polisen kom och knackade på dörren.

– Polisen hade anlänt innan vi ens kom till lokalen. Vi blev ju minst sagt oroliga eftersom där och då så hade vi inte en aning om vad som skulle hända. Vi visste inte om vi skulle bli tvungna att ställa in hela festvalen och det skulle ha varit en så enorm hjärtesorg i och med att vi alla hade arbetat så hårt. Onsdagens evenemang ströks från programmet så under torsdagskvällen visste vi inte vad vi skulle förvänta oss men allting gick som planerat och fredagen var också lyckad. När lördagen äntligen kom så var det en otrolig lättnad och glädje att allting verkligen fungerade.

Den där lukten du känner, det är förändring!

I slutändan ställdes två av arrangemangen in och ett var tvunget att flyttas. Polisen hänvisade till att lokalerna saknade tillstånd för att visa film för allmänheten. Det här är ganska typiskt för hur det har sett ut de senaste åren. Myndigheternas inställning brukar sammanfattas i ”don't ask, don't tell” - det är inte olagligt att vara homo- bi- eller transperson i Kina - men de kommer bara undan med det så länge de inte gör något väsen av sig. Och det står aldrig ”stötande verksamhet” eller något liknande på de officiella papperna när arrangemang tvingas ställa in. Det handlar helt enkelt om att plötsligt så saknas de tillstånd som krävs, brandutgångarna ser inte ut som de ska eller vad som helst mellan himmel och jord som gör att dörrarna till lokalen måste låsas.

En syn ingen hade förväntat sig i Shanghai. (Bild: Shanghai Pride)Men Hannah är optimistisk. Någonting håller på att hända i Kina. Trots att de lokala myndigheterna inte höll sig borta helt och hållet så kvarstår ändå det faktum att det faktiskt gick att för första gången någonsin genomföra en Pridefestival i Kina! En av de mest positiva överraskningarna under festivalen och ett tecken på att de låsta dörrarna börjar att öppnas på glänt är vad som skrivits i de kinesiska medierna under de senaste veckorna. I ett Kina där nyhetsbyråerna i grund och botten är en informationskanal från regeringen så är det ett enorm framgång för LGBT-rörelserna när den inflytelserika tidningen Shanghai Daily i sina ledare inte bara stöttar festivalen, utan även hyllar den!

– De skrev två alldeles utmärkta ledare. De skrev och hyllade festivalen och beskrev hur det ger kraft till det kinesiska samhället. De kallade det för ”ett evenemang av djupgående betydelse.” Det betydde väldigt mycket för oss och det var otroligt glädjande att se det. Så jag är optimistisk inför nästa år. Jag tror att det kan bli helt suveränt och att vi kan nå betydligt fler människor, så det ser jag fram emot. Och antagligen kommer det att bli enklare. Vi fick verkligen mycket positiv feedback.

Shanghai – ett självklart val

För Hannah Miller ser det ut precis som det gör för de flesta festivalarrangörer här i världen - så fort årets festival är överstökad så sover de i fjorton dagar och sen vänds blicken mot vad som komma skall nästa år. Förhoppningarna är stora för Shanghai Pride 2010. Även om den kinesiska regeringen, polisen, de centrala och de lokala myndigheterna inte alltid är konsekventa i sitt förhållande till allt det som kan tänkas bryta mot normer så är Hannah väldigt positiv till hur utvecklingen ser ut i samhället i Kina i stort. Gemene mans tolerans, acceptans och inställning gentemot allting som inte passar in i konceptet mamma-pappa-barn tar dag för dag små försiktiga steg i rätt riktning.

Så fort årets festival var avklarad så vändes blickarna mot nästa års. (Bild: Shanghai Pride)I ett annars så traditionsbundet och patriarkaliskt Kina är det idag inte en helt ovanlig syn att se en man hand i hand med en annan man eller en kvinna pussa på en annan kvinna. Men Hannah betonar också att skillnaderna är gigantiska mellan stad och landsbygd och det är ingen slump att det är just Shanghai som Kinas första Pridefestival ägde rum.

– Jag tror definitivt att det var i Shanghai som det skulle hända. Det är ju inte så att den här festivalen bara kom till från en dag till en annan, Shanghai har gradvis byggt upp sitt LGBT-samfund här. Jag tror att om du skulle bege dig till en småstad i det ”riktiga” Kina och försökte dra igång en Pridefestival så skulle det sluta i en stor katastrof. Här har det funnits gaybarer öppna under en lång tid. Det är enklare att gå ut och träffa människor nu och vi är betydligt mer synliga i media. Jag tror inte att vi hade försökt att organisera den här festivalen om vi inte hade känt att vi hade stöd från folket runt om kring oss. Så det hände inte från den ena dagen till den andra, åtminstone det senaste decenniet har byggt upp till det här.

En snöbollseffekt

När Hannah packade upp sina väskor 2001 så fanns det två gaybarer i staden och visste du inte precis var du skulle leta så var det långt ifrån säkert att du kunde hitta dem. Åtta år senare så är det en skillnad som natt och dag. Allt eftersom åren gått har fler och fler barer öppnat, det är betydligt lättare att få kontakt och de lokala nöjesmedierna har till och med kolumner och artiklar om vad som händer inom LGBT-kretsarna. Det här är precis var Hannah efterlyser, för att åstadkomma förändring så krävs det öppenhet!

Ju fler som kommer ut desto fler kommer ut. (Bild: Shanghai Pride)– Eftersom Kina har en så traditionsbunden historia och policyn här är ”don't ask, don't tell” så hindras skapandet av en öppen diskurs. Men jag tror att om vi får fler lyckade evenemang som Shanghai Pride och vi lyckas att utveckla en ännu öppnare diskurs kring det och LGBT-samfundet blir ännu mer synligt, då hoppas jag att resten av samhället här kommer att kunna vara välkomnande.

Det första Shanghai Pride-firandet var en väldigt liten festival jämfört med de andra Pridefestivaler som äger rum runt om i världen. Men faktiskt ännu viktigare än att 3 500 människor samlades i gemensam stolthet över att vara sig själva är att det var en festival som uppmärksammades, syntes och att det över huvud taget fästs fokus vid alternativen till heterosexualitet.

Den 1 maj under herrens år 2009 så räknades rösterna i riksdagen och samkönade äktenskap blev lagliga i Sverige. En sådan sak är fortfarande bara en utopi för homosexuella på andra sidan jordklotet. Men även om utvecklingen ligger ljusår bakom den svenska så handlar det om en snöbollseffekt. Ju fler människor som kommer ut ur garderoben idag desto fler människor kommer att våga ta steget ut genom den än så länge smala kinesiska garderobsdörren imorgon.

Fortsättning följer...

– Den förändring jag har sett sedan jag först kom till Kina har varit fenomenal. Jag hade aldrig kunnat föreställ mig att Shanghai skulle kunna ha en gay Pridefestival. När jag flyttade hit så fanns det inget sätt att riktigt komma i kontakt med gaykretsarna, det var som att det nästan var osynligt. Nu finns det överallt. Det är fantastiskt! Förvandlingen är stor och det är verkligen goda nyheter. Det viktigaste är att människorna som bor här – kinesiska, utländska, ja alla som bor i Shanghai – att de får utrymme att känna sig trygga i att komma ut, att de kan hitta vänner och utrymmen där de känner att de har stöd. Det är definitivt någonting som vi ser hända så jag är väldigt optimistisk inför framtiden.

Det ska bli otroligt spännande att följa Hannah Miller och Shanghai Prides framtid. Särskilt intressant ska det bli eftersom hela världens blickar riktas just mot Shanghai nästa år i och med att staden står värd för 2010-års världsutställning. Innebär det att Kina kommer att försöka ”städa upp” stadens gator från allt som inte passar in i den heterosexuella mallen, eller kommer man att försöka visa sig från sin absolut mest toleranta och accepterande sida?

Någonting har satts i rörelse. Vi som behövs är människor som Hannah Miller som är stolt, står rak i ryggen och håller fanan högt.