Tystnad och svenskhet har ett speciellt förhållande. Vi kniper ofta näbb, tiger och om inte annat, åker ut till landsbygden för att finna tystnad. I Kina är det tvärtom. Det ända sättet att framgångsrikt vara en del av samhället är att göra sig hörd. Med detta menar jag hörd i form av ljudstyrka. Uppsättningen leder till att alla försöker överrösta varandra. Resultatet är en kakofoni som i värsta fall kan riva vettet ur en stackars svensk som råkar ut för det.

Ljud verkar vara en livsstil för kineserna. Fyrverkerier värderas i första hand på grund av dess ljud, inte utseende och bilar representerar först och främst ljudinstrument. Att komma från plats A till B är viktigt, men ännu viktigare är att du gör det med ett vanvettigt ljud genom att konstant hålla ner ”tuutten”.

Om du lyckas undvika trafiken kommer du högst sannolikt att råka utför antingen skrikande försäljare som försöker locka kunder med att slå på tomma metallburkar eller gammaldags högtalare som som används för att sprida information om tillgängliga produkter.

Man blir förstås van med allting, eller sen inte. Att bli van kan innebära att du antingen förlorat hörseln eller alternativt förlorat din personlighet och därmed blivit immun för oljud.Den kinesiska ljudvärlden kan helt enkelt göra en ovan person galen!

Ljud hämtar trygghet

Den sänkta hörseln har resulterat i att kineser talar högljut. Volymen kan bland annat gå på nerverna då personer beslutit sig för att utföra en konversation utanför din hemdörr klockan fem på morgonen. Samma problem gäller andra offentliga platser som biografer och teatrar.

Ljud hämtar trygghetskänsla till kineserna. Om du sitter tyst i en taxi kommer det inte att ta länge innan föraren antingen sätter på den skrällande radion eller börjar sjunga, med varierande framgång.

Nog med högtalare? (Bild: Radio86)Att sjunga kan beskrivas som en nationell stolthet. Var än du går kan du höra någon sjunga, det begränsas med andra ord inte endast till karaoke barer. I Kina sjunger man vare sig man kan eller inte kan sjunga. Ljudet är det primära och kvaliteten det sekundära.

Som pricken på i kan man nämna köpcentrumen som är utrustade med enorma högtalare som sprider den ljuvliga teknomusikens frälsande ord. Omgivningen var faktiskt så smittosam att jag själv slutligen gick omkring och sjöng för mig själv. Att jag inte kan sjunga spelade ingen roll eftersom kakofonin ändå överröstade mig.

Bygget fortsätter också på nätterna. (Bild: Radio86)Då min hörsel försämrats smälte jag in i den lokala vardagen. Det var ändå ett par saker som lyckades fånga min uppmärksamhet. Natt och dag verkar vara samma sak. Byggnadskonstruktionen pågår natt tid även om myndigheterna förbjudit det. Det var en och annan gång jag vaknade mitt i natten till att någon exempelvis fällde ett metallrör ner från den tionde våningen. Jag undrar om denna aktivitet utövades för att irritera eller om det helt enkelt var frågan om något som den lokala befolkningen inte lag märke till. Naturligtvis är helgen inte egentligen någon helg. Precis samma fortsätter på lördagar och söndagar.

Man blir ändå van med allting. När jag kom tillbaka till Sverige blev jag konstant påmind om Kina i form av ett ringande ljud i öronen. Det gick slutligen över, eller så blev Kina en del av mig...