Bakom talesättet Gāo shān liú shŭi finns en berättelse som härrör sig till vår- och höstperioden (770-476 f.Kr ). Under den här tiden levde i Kina den berömda guqin musikern Yu Boya. Som ung älskade han att spela på sitt stränginstrument mer än något annat och han blev snart den berömda mästaren Cheng Lians elev. Under sin mästares ledning utvecklades Yu snabbt och efter tre år behärskade han instrumentet nästan fullständigt.

Trots detta kände Yu Boya att han inte var någon virtuos och att han inte heller lyckades förmedla sina känslor i sitt musicerande. En dag sade hans lärare Cheng Lian därför: jag har redan lärt dig allt jag kan om att spela guqin, men jag märker att du inte ännu är helt nöjd. Därför skall jag visa dig till en annan lärare som kommer att kunna fullborda din spelteknik och musikaliska tolkning.

Nästa morgon förde Cheng Yu Boya upp på ett högt berg och bad honom vänta här på den nya mästaren. Cheng gav sig väg och Yu satte sig ned och väntade. Yu väntade och väntade men ingen dök upp. Efter att han suttit där en tid blev han så småningom lyhörd för ljuden som omgav honom, han hörde vågornas skvalp mot strandstenarna, fåglarna som kvittrade och vindens sus i trädkronorna. Då solen sjönk ned bakom berget förstod han att mästaren som Cheng rekommenderat för honom var naturen själv! Yu Boya förstod att naturen var den perfekta virtuosen och i denna hittade han en osinande inspirationskälla för sitt musicerande. På detta sätt uppnådde Yu Boya det han strävat efter och han blev sin tids största guqinvirtuos. Hans musik var sig dock på en sådan nivå att endast få åhörare förstod sig på eller kunde uppskatta den. Det var egentligen bara hans själsfrände Zhong Ziqi som fullständigt kunde förstå hans tolkningar. En dag när Yu spelade för sin vän utbrast denna: "fantastiskt, när du spelar kan jag se det heliga Taishanberget framför mina ögon". Yu fortsatte spela och efter en stund klappade Zhong Ziqi ivrigt i händerna och sade "vad fint, din melodi låter som en flod som rinner fram".

Sedan dess har talesättet Gāo shān liú shŭi, eller högt berg och rinnande flod använts för att beskriva själsfränder och också vacker musik som berör.

Det sägs att då Yu Boyas själsfrände Zhong Ziqi till slut dog så grät Yu och sade att han aldrig mer skulle röra sin guqin. Han tog tag i instrumentet, slog sönder det och hördes aldrig mera spela en endaste ton.

**
Gāo betyder hög, shān är berg, liú betyder rinnande, shŭi är vatten eller flod.