Bakom det kinesiska talesättet Pò jìng chóng yuán eller att foga samman den spruckna spegeln, finns en historia som berättar om kärlek och lojalitet, om hur det som hör ihop inte kan skiljas åt.

Under de södra och norra dynastierna (420-589 e.Kr.) levde i Chenriket en vacker och klok prinsessa vid namn Lechang. Hon och hennes man Xu Deyuan älskade varandra djupt och de levde här lyckliga tillsammans.

Tiderna var dock oroliga och snart ockuperade Suidynastins trupper Chenriket. Prinsessan Lechang och hennes man anade det som komma skulle, att de måste bege sig i landsflykt och eventuellt då också skulle bli åtskiljda. Därför tog de en rund bronsspegel, symbolen för ett lyckligt äktenskap, delade den itu och gömde varsin del vid sitt bröst. Sedan lovade de varandra att varje år under den kinesiska månfestivalen leta efter varandra på marknaderna. Deras onda aningar blev verklighet och i samband med kriget och kaoset råkade prinsessan i klorna på den inflytelserika ministern Yang Su och hon blev hans konkubin. Följande år under månfestivalen gick Xu Deyuan till marknaden för att leta efter sin fru. Han hittade inte henne här, men däremot upptäckte han till sin förvåning en tjänare som sålde en halv bronsspegel. Xu kände genast igen spegeln och frågade betjänten var han fått tag på denna. På detta sätt fick han veta om sin frus hårda öde och han brast ut i gråt. I sin förtvivlan skrev han ner en dikt på spegelhalvan.

“Du försvann och med dig halva spegeln, nu är spegeln här men det är inte du. I spegeln kan inte längre ses bilden av min kära, det är endast månen som speglar sig däri”.

Betjänten förde tillbaka spegeln till Lechang. Hon var glad att höra att hennes man var i liv, men samtidigt kände hon stor förtivlan över att hon aldrig mera skulle få se sin kära. När minister Yang Su fick höra om incidenten och hur starkt Lechang och Xu Deyuan älskade varandra blev han rörd. En klok man som han var förstod han att Lechang aldrig skulle ha liknande känslor för honom. Han beslöt därför att söka upp Xu Deyuan och återförena det äkta paret. Bronsspegeln var hel igen och paret levde lyckliga i alla sina dar…

**

Pò jìng chóng yuán – Att foga samman den spruckna spegeln. Pò är verbet för att “slå sönder”, jìng betyder spegel, chóng betyder “på nytt”, yuán är rund eller i detta fall hel.