Det kinesiska talesättet Duì niú tán qín betyder ordagrant “att spela musik för korna”, men innebörden är ungefär densamma som i vårt eget talesätt “att kasta pärlor åt svinen”.

Bakom talesättet finns en historisk händelse under den östra Handynastin (25-220 e.Kr.) och en person vid namn Mou Rong. Han hade studerat buddism i åratal och han ombads därför hålla en föreläsning om den buddistiska läran inför en grupp konfucianska anhängare. Mou Rong förberedde sig för sin föreläsning och funderade hur han skulle göra sig förstådd inför sina åhörare. Under sitt framträdande pratade Mou Rong om buddismen utan att en enda gång nämna de buddistiska skrifterna eller förklara om läran med buddistiska termer. Istället citerade han Konfucius klassiska skrifter för sina åhörare. Då var det någon i publiken som avbröt Mou och frågade varför han inte använde sig av en endaste buddistisk term eller citerade de buddistiska skrifterna då han talade om läran? Mou svarade honom så här: det var en gång en musiker som spelade på sitt instrument ute i naturen. I närheten fanns kor på bete, men dessa lät sig inte störas av den vackra musiken. Musikern förstod att det inte betydde att korna inte kunde höra musiken utan endast att musiken inte betydde något för dem. Musikern slutade spela och framkallade istället ljudet av surrande myggor och flugor med sitt instrument och fick då genast kornas fulla uppmärksamhet. Mou Rong förklarade för sin publik att på samma sätt hade han använt konfucianska termer då han talade inför dem om buddismen för att på så sätt bli förstådd. Med talesättet beskriver man alltså att en talare kastar bort sin tid på fel publik och talar inför döva öron.

**

Duì betyder "mot något, åt någon", niú är ko eller oxe på kinesiska, tán är verbet för att spela, qín är ett kinesiskt stränginstrument. Duì niú tán qín “att spela musik för korna”.

**

text: Terhi Mikkolainen

översättning: Antonia Ramsay