Kinesiska har på några år blivit ett av de mest populära språken att plugga – både i Sverige och på plats. Enligt kinesiska ambassaden i Stockholm växer antalet svenskar som pluggar i Kina stadigt för varje år och statistik från Centrala studiestödsnämnden (CSN) stödjer detta uttalande då den visar att svenskar som får studiemedel för studier i Kina har ökat med mer än 200 procent på två år.

Många unga anser att Kina är ”där det kommer att hända något” i framtiden och vill förbereda sig med lite kinesiska språkkunskaper redan nu. Jag är en av dem. I augusti 2006 flyttade jag till Kina för att lära mig kinesiska. Idag, lite mer än ett år sedan jag för första gången landade i Shanghai, har jag en hel del intressanta upplevelser i bagaget att dela med mig av.

Lärar-elev förhållandet

Att plugga på universitetet i Kina är en ganska annorlunda upplevelse. Lärare (som heter laoshi på kinesiska) i Kina är högt ansedda i samhället och förväntar sig att eleverna ska ha stor respekt för dem. Man skall alltid tilltala sin lärare med ”efternamn, lärare” så om läraren heter Shu Mi så säger man ”Shu Laoshi” när man vill fråga något.

Undervisningssystemet i Asien är också väldigt annorlunda det svenska. I Asien är undervisningen väldigt fokuserad på vad läraren säger och det är inte så vanligt att eleverna ifrågasätter vad de hör. Detta blev framför allt märkbart när jag påbörjade min andra termin på ett kinesiskt universitet. Medan jag under min första termin läste nybörjarkinesiska tillsammans med många andra européer som alltid ställde frågor och pratade i mun på varandra, hamnade jag under andra terminen i en klass som bestod av asiatiska elever från Japan och Korea.

Antalet svenskar som pluggar kinesiska växer stadigt varje år. (Bild: Jonna Wibelius)

I den asiatiska klassen var det annorlunda stämning. Ingen pratade högt och ingen avbröt läraren. Alla lyssnade noga och skrev ner allt som läraren sa utan att ifrågasätta. På sätt och vis var den andra klassen ganska gemytlig eftersom man lärde sig på ett väldigt ambitiöst sätt. Dessvärre är många asiater väldigt duktiga på att skriva bra på prov, men när de sen skall tillämpa sina kunskaper i en simpel vardagssituation så har de problem. Många av mina asiatiska klasskompisar var mästare på att läsa och skriva kinesiska tecken. Om läraren bad dem att stänga boken och svara på en simpel fråga fick de dock genast problem.

Hur svårt är det att lära sig kinesiska?

Kinesiska är inget lätt språk, så det kräver grundliga självstudier. (Bild: Jonna Wibelius)

Kinesiska är inget lätt språk. För att bemästra det kinesiska skrivspråket krävs det att man pluggar på egen hand, det räcker inte med att gå till skolan var dag och delta i lektionerna. Många kinesiska tecken består av över 16 olika linjer som man ska dra enligt ett speciellt system. Man ska alltid börja uppifrån och från vänster, men självklart finns det många undantagsregler. Det svåraste för mig var att lära mig att skriva smått och att få upp tempot. När man använder sig av en dator eller en mobiltelefon är det lättare. Då kan man skriva ordet i pinyin och sen får man olika teckenalternativ. Med andra ord räcker det då att känna igen tecknet vilket är mycket lättare än att komma ihåg det i huvudet och skriva det för hand.

Det kan vara ganska smart att skaffa sig en kinesisk studiekamrat. På universiteten är det vanligt att västerländska eleverna skaffar sig en kinesisk språkpartner som de träffar några gånger i veckan och pluggar med. Under min första termin träffade jag en Shanghaitjej, Jennifer, två gånger i veckan. Jag hjälpte henne med hennes engelska och hon hjälpte mig med min kinesiska. Under min andra termin hade jag dessvärre inte tid med något språkutbyte men jag skulle absolut rekommendera det för då får man verkligen lära sig att använda det man har lärt sig. Man brukar kunna hitta en språkpartner från annonser som folk sätter upp på anslagstavlorna på skolan.

De flesta kinesiska universitet följer samma sorts schema: man läser kinesiska tre och en halv timme om dagen (Bild: Jonna Wibelius)

Skoldagen

De flesta kinesiska universitet följer samma sorts schema: man läser kinesiska tre och en halv timme om dagen, vanligtvis mellan 8-12. Klockan tolv är det alltid lunch och sen har man möjlighet att ta eftermiddagslektioner om man vill. Utbudet av eftermiddagslektioner varierar såklart från universitet till universitet, men man brukar kunna välja mellan ämnen som kalligrafi, taiji, kinesisk matlagning och kinesisk kultur. Speciellt kalligrafi ska vara en bra metod för att bli klok på de kinesiska skrivtecknen.

Läxor och prov

Att studera kinesiska är ingen latmansgöra, åtminstone inte om man verkligen vill lära sig språket. Förutom självstudier så är det vanligt att man får mycket läxa i sina olika klasser. Under det första året då man läser kinesiska har man tre olika klasser: läs- och skrivklass, muntlig klass och hörförståelse. Det är framförallt i läs- och skrivklassen som läxberget brukar vara störst och det är också vanligt att man har prov en eller två gånger i veckan för att läraren ska se om man har lärt sig de tecken man läser.

Bostad

Överlag är det dock ganska behagligt att vara student i Kina. Levnadskostnaderna är ganska låga, man kan äta ute flera gånger i veckan och det är billigt att ta taxi. Priset för hyra varierar såklart beroende av vilken stad man väljer att studera i; i Shanghai är det dyrast medan det i städer som Guangzhou är betydligt billigare. Många asiatiska studenter bor i korridor på campus medan västerlänningar burkar föredra att fixa egen bostad. Om du bosätter dig på campus måste du räkna med att universitetet har väldigt strikta regler som du måste följa. Det är till exempel inte tillåtet för pojkar att sova över hon sina flickvänner och vice versa. Så tänk dig för innan du flyttar in någonstans!